Av att läsa kommentarerna till den närmast smärtsamt chronically online intervjun av Hegelian E-girl Council med ingen mindre än anti-centristen Jreg som värd, fick jag nästan fatt i en diffus tanke jag haft tidigare:
Det verkar som att det för gen z, så kallade zoomers, inte finns något annat än associationer. Objektiv fakta finns inte. Idéer har inte ett tydligt ursprung, utan har ryckts bort från sin originella kontext och det är fritt fram att bara plocka hejvilt ur en oändlig pool referenser. Allt handlar bara om vad som associeras till vad. Att dröja vid ett ämne tillräckligt länge för att nå dess kärna är omöjligt för zoomern vars erratiska fokus måste fly vidare genom en association. Världen är ett enda stort kollage, mediet är din hjärna och den formas med hjälp av internet. Och på internet associerar alla ungefär likadant. Åtminstone flödar många mindre kluster av associationer åt samma håll.
Metaforisk karta över associationsflödet online.
Men ingen har tid att förklara sin associationskedja (att göra det är också ocoolt). Det är därför man kan läsa helt osammanhängande nonsens ibland, framför allt i kommentarer på sociala medier, som andra ändå verkar förstå. Exempelvis: “anti-wordcel”, “unyesn’t”, “anglo-boxed”, “sexy anthro wolf girl tulpa with huge boobs”, “TFW I have a bluepill joyslop moment with my friendcels” eller “all cops are brat”.
Problemet blir att ingen kan förmedla något, eftersom en persons egna associationer bygger på just deras liv och livserfarenheter. Och gen z verkar ha tappat förmågan att genom en common ground förklara vad de faktiskt menar. Deras associativa korthus är allt för höga. När allt tolkas utifrån deras personliga associationer är det möjligt att de kan förstå helt nya saker och få djupare inblick i vissa koncept, men endast förmedla detta till folk med nästan exakt likadana associationer. Aka de kan bara prata med folk på internet.
Folk vill kanske bli förstådda men helst då bara av ett fåtal andra individer som är del av samma micro-nischer och delar samma influenser. Den som associerar närmast till det extremt specifika du också tänkte får inte flest likes men bäst likes.
Associationsleken som utspelar online sparas inte i en spårbar hyperlänkad struktur så som Vannevar Busch förespådde på 40-talet, utan liknar mer den svarta låda som är våra AI-algoritmer. En allt för stor mängd input för att vara överskådlig, genomgår en opak process och ett resultat trillar ut – vara det en rekommendation eller association, som träffar helt rätt utan att någon vet hur eller varför.
Ett sökfält kan numera dyka upp i kommentarsfältet på Tiktok med en rekommenderad rabbit-hole sökning. Algoritmerna associerar åt oss och får oss att följa samma intressanta kedjor som andra. Det är därför ditt nischade intresse plötsligt blev trendigt eller hur man hipp som happ kan hamna i hippievegan till konservativ köttätare pipelinen. Det anpassade flödet dras åt som en tight strumpa kring vår uppmärksamhet till vi inte längre kan skilja massans associationer från våra egna.
En målning av min favorit-associativa-konstnär Craig Boagey (som även målat omslagsbilden).
Slutsatsen är att vi håller på att tappa insynen i och till och med kontrollen över vårt eget tänkande. Kommer förblindandet av tankeprocessen och förlorandet av reson att bli det som slutligen förslavar mänskligheten under maskinernas våld, eller blir associationsleken ett högre spel som kommer leda till en ny nivå av instinktivt tänkande och äntligen göra mänskligheten till en hive-mind kapabel till att samexistera ekologiskt här på jorden?